
När jag pratar med företagsledare om sabotage får jag ofta samma svar: det angår kraftbolagen och försvarsindustrin, inte oss. Det stämmer till hälften. Kärnverksamheterna är mest utsatta, men det är många som sitter i kedjan runt dem. Hyresvärdar, transportörer, underleverantörer, städ- och vaktbolag. Det är där kartläggningen ofta börjar.
Bilden är mer nyanserad än rubrikerna. Säpo har enligt SVT gått igenom hundratals fall av misstänkt sabotage mot telemaster, vattenverk och elskåp utan att kunna koppla dem till en främmande makt. Samtidigt vet Säpo att Ryssland har uppdragit åt ombud att kartlägga och dokumentera skyddsvärda objekt i Sverige, och Säpo bedömer att den ryska verksamheten kan komma att öka. Säpochefen Charlotte von Essen har uppmanat näringslivet att vara vaksamt och att anmäla alla incidenter.
Med andra ord: inget skäl till panik, men heller inget skäl att avfärda det. Mycket av det som händer är vanlig skadegörelse och stöld. Men mönstret där någon fotograferar, frågar och mäter är verkligt, och det är det som ett företag kan lära sig att upptäcka.
I Tyskland har över 165 misstänkta sabotage och nästan 750 incidenter med misstänkta drönare över militära anläggningar och kritisk infrastruktur registrerats sedan årsskiftet, enligt uppgifter som refererats från en rapport från det tyska BKA i Süddeutsche Zeitung. Siffrorna visar skalan på ett land som har byggt upp ett särskilt center mot hybridhot.
Även i Sverige har Post- och telestyrelsen enligt Göteborgs-Posten varnat för misstänkt kartläggning av samhällsviktig verksamhet i Västra Götaland. Beteenden som lyfts fram är fotografering och filmning, ovanligt detaljerade frågor, personer som uppehåller sig länge vid skyddsvärda platser och fordon som står där utan tydligt ärende.
Det är sällan dramatiskt. Det är en person som fotograferar grindar och kamerapunkter, en besökare som ställer frågor om skiftbyten, en drönare som cirklar över parkeringen två kvällar i rad, eller ett fordon som återkommer vid samma tid. Var för sig är det lätt att bortse från. Tillsammans är det ett mönster, och ett mönster ser man bara om någon samlar observationerna.
Börja med att bestämma vad som är skyddsvärt hos er och hos era kunder. Gör sedan tre saker.
Lär receptionen, vaktmästeriet, städet och lagerpersonalen vad de ska titta efter, och gör det tydligt att de ska iaktta och inte konfrontera. Länsstyrelsen i Västra Götaland har enligt Göteborgs-Posten spridit en enkel minnesregel, TULPAN: notera tid, utseende, lokal, personbeteende, aktivitet och nummerplåt. Den fungerar för alla företag.
Samla observationerna på ett ställe, en enkel logg räcker. Det är den som ser mönstret efter tre veckor som gör nytta, inte den som ser en enskild händelse.
Bestäm hur ni rapporterar. Vid pågående brott ringer ni 112. I övriga fall ringer ni polisen på 114 14 och ber om att få uppgifterna registrerade. Spara anmälningsnumret.
Vem i vår leverantörskedja räknas som skyddsvärd, och vet vi hur de skyddar sig? Vet alla som befinner sig i våra lokaler, även externa, vad som är normalt och vad som inte är det? Och finns det en person som äger frågan, så att observationer inte försvinner mellan stolarna?
I mitt arbete med riskanalys och säkerhetskontroller har jag sett att det sällan är tekniken som brister. Det är kunskapen och rutinerna runt den. Vi gör säkerhetskontroller som testar hur skyddet fungerar i en verklig situation, hjälper er att ta fram en normalbild och utbildar personalen i vad de ska upptäcka. Kontakta oss så går vi igenom vad som är skyddsvärt hos er.